PTSD-trigger
Jag vet var du bor av Claire Kendal är en PTSD-trigger. Jag säger det inte ironisk eller med glimten i ögat, utan med fullt allvar.
Vart än Clarissa vänder sig är Rafe där. Överallt och jämt. Hon kommer inte undan. Även när Rafe inte är där, så är han där och spökar i Clarissas huvud, så att hon hela tiden ser sig över axeln. Till slut inser hon att det bara finns en utväg; att avslöja Rafe och bevisa hans planer. Det lyckliga slut han föreställer sig är en mardröm för Clarissa.....
.....fast så långt kom inte jag. Redan efter några sidor så var jag fångad av atmosfären att inte komma undan. Det triggade igång en flashback från det förflutna och ledde till ett "PTSD-anfall". Deckare och kriminalhistorier har jag läst många av, utan att min PTSD har gjort sig påmind. Det var något med Rafe som var.....naivt ondskefullt, naivt i bemärkelsen att han verkligen inte kunde se från ett annat perspektiv, liksom ett barn; ondskefullt för att han ändå borde ha förstått att han gick över alla gränser man bara kan.
Så ni får bestämma själva; läsa eller inte läsa, det är frågan? Jag kom bara till sidan 22. Å andra sidan så säger det väl en del om bokens autencitet.