Odödlighetens elixir

 
 
Jag väljer inte böcker - som ni säkert vet vid det här laget - utifrån vad alla andra tycker och tänker, inte nödväntigtvis vad som toppar listorna och skrivs om på tidningarnas kultursidor. Jag vill inte läsa mainstream utan gå utanför boxen s a s. Med det inte sagt att all mainstreamlitteratur är dåligt. Ett mycket talande exempel på det är Game of Thrones-serien, som jag länge inte alls ville läsa, men när jag av en slump kom över första boken på en "sälja-slut-på-reaböckerna-kampanj" för några år sedan - jag tänkte att även om boken inte är bra så gör det ingenting, då den kostar bara 20 kronor - föll jag pladask!
 
Fördelen med att gå utanför mainstream är att man hittar pärlor på de mest oväntade ställen, som till exempel Odödlighetens elixir (Tenenbaum, 2014) av Gabi Gleichmann. Gleichmann är inte helt obekant för mig, eftersom han verkar som skribent och litteraturkritiker, men detta är hans första roman - och vilken debut!
 
Man får följa familjen Spinoza under ca 900 år. Som judar är de ett tillåtet villebråd och man får följa deras kamp mot ett samhälle som vill förgöra dom. Familjen Spinoza bär dock på en hemlighet, som vandrar vidare från far till äldsta sonen. Det är vetskapen om hur man kan tilverka en dryck som gör en odödlig. Denna vetskap är förbjuden att srpidas och hemligheten måste bevakas noga. Den samlade visdomen om livet och tillvaron, samt om detta odödlighetens elixir, finns nedskrivet i en bok av en av Spinozas alla lärda män genom århundradena, närmare bestämt Benjamin Spinoza. Men ibland hinner tiden ikapp Spinozas och andra vill lägga händerna på den stora hemligheten.
 
Gleichmann har ett eget särpräglat språk, som på ytan kan tyckas enkel, men bär på dolda djup. Hans berättarkonst är experimentell och storyn upplagd på ett okonventionellt sätt. Gleichmann väver på ett naturligt sätt in historiska personer och skeenden i sin berättelse, vilket är ett litterärt grepp som ger boken en känsla av autencitet. Odödlighetens elixir är en tjock bok, närmare 600 sidor, men det märker man inte när man läser. Så då vet ni varför jag inte skrivit något nu på några dagar; jag har varit full upptagen med att läsa! 

Snabbrecension

 
 
Samantha Ellis har skrivit en underbar bok - Mina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket - om litteraturen och dess betydelse, dels i hennes eget liv, men också om hur litteraturen faktiskt påverkar ens liv, om man låter den göra det, om man öppnar sina ögon och ser det underliggande budskapet - eller ibland också - bris på budskap.
 
Att läsa denna bok var som att samtala med en god vän om böcker över en kopp kaffe. Boktips fick man också, även om jag läst de flesta böckerna, så var det några som jag inte läst. När jag får råd, dvs aldrig, ska jag köpa de böcker jag inte har. Läs den här boken!
 
(Ja, det här blev en snabbrecension, för jag orkar inte sitta uppe så länge. Hoppas mensvärken går över snart!)

Liknande inlägg

En söt historia

 
 
Vanessa Diffenbaugh har skrivit en söt historia som heter Vi bad aldrig om vingar (Bazar förlag, 2016). Det handlar om en mors kärlek till sina barn, en mors tilllkortakommanden, en mors hopp om att saker och ting kan bli bättre; det handlar om vad kärleken är beredd att göra, både sådant som synes hårt men som är nödvändigt och sådant som är varmt och mjukt.
 
Letty har två barn, som hennes föräldrar tar hand om, de bor alla tre hemma hos dom. Letty har tre jobb för att kunna försörja sig själv, sina barn och sina föräldrar. En dag lämnar Lettys mamma Letty och barnen och beger sig till Mexico för att hämta hem Lettys pappa som åkte ner för att ta hand om sin mor. Den resan kommer att förändra tillvaron för dom allihop och Letty måste börja ta sitt föräldraansvar, något hon egentligen inte klarar av. Hur detta går, hur livet utvecklar sig för Letty och barnen, det är det boken handlar om. Man får en inblick i hur utsatta barns vardag kan te sig, hur en vilsen mor tänker.
 
Boken är inte direkt någon djupare typ av litteratur - storyn har sina tillkortakommanden och ibland en viss brist på trovärdighet - men är man ute efter en lättsmält bok under regniga höstdagar, så passar denna utmärkt.
Till top