Snabbrecension

 
 
Samantha Ellis har skrivit en underbar bok - Mina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket - om litteraturen och dess betydelse, dels i hennes eget liv, men också om hur litteraturen faktiskt påverkar ens liv, om man låter den göra det, om man öppnar sina ögon och ser det underliggande budskapet - eller ibland också - bris på budskap.
 
Att läsa denna bok var som att samtala med en god vän om böcker över en kopp kaffe. Boktips fick man också, även om jag läst de flesta böckerna, så var det några som jag inte läst. När jag får råd, dvs aldrig, ska jag köpa de böcker jag inte har. Läs den här boken!
 
(Ja, det här blev en snabbrecension, för jag orkar inte sitta uppe så länge. Hoppas mensvärken går över snart!)

En söt historia

 
 
Vanessa Diffenbaugh har skrivit en söt historia som heter Vi bad aldrig om vingar (Bazar förlag, 2016). Det handlar om en mors kärlek till sina barn, en mors tilllkortakommanden, en mors hopp om att saker och ting kan bli bättre; det handlar om vad kärleken är beredd att göra, både sådant som synes hårt men som är nödvändigt och sådant som är varmt och mjukt.
 
Letty har två barn, som hennes föräldrar tar hand om, de bor alla tre hemma hos dom. Letty har tre jobb för att kunna försörja sig själv, sina barn och sina föräldrar. En dag lämnar Lettys mamma Letty och barnen och beger sig till Mexico för att hämta hem Lettys pappa som åkte ner för att ta hand om sin mor. Den resan kommer att förändra tillvaron för dom allihop och Letty måste börja ta sitt föräldraansvar, något hon egentligen inte klarar av. Hur detta går, hur livet utvecklar sig för Letty och barnen, det är det boken handlar om. Man får en inblick i hur utsatta barns vardag kan te sig, hur en vilsen mor tänker.
 
Boken är inte direkt någon djupare typ av litteratur - storyn har sina tillkortakommanden och ibland en viss brist på trovärdighet - men är man ute efter en lättsmält bok under regniga höstdagar, så passar denna utmärkt.

Liknande inlägg

Fartfylld actionthriller med budskap

 
Blown away!
 
Det är så det känns efter att ha läst Markus Luttemans Blodmåne (Bookmark, 2016). Jag trodde att detta skulle vara ännu en i raden av svenska deckare, men det var det verkligen inte (tack och lov!). Istället är det en fartfylld actionthriller med ett viktigt budskap angående utrotningshotade djur; dess handel, de människor som ingår i dessa kriminella nätverk, varför de väljer att göra detta, människor runt omkring som påverkas - och vad man kan göra om man har världens ögon och öron med sig och kan påverka världsopinionen.
 
På Kolmårdens djurpark dödas en sällsynt noshörning - för sitt horns skull. I New York festar Rob Chazey (född Robert Ogneryd) efter en succéartad turné med sitt världsberömda rockband. I Vietnam förbereder en ung man sin födelsedagsfest, som kommer att innehålla en överraskning som får ödesdigra konsekvenser. I Moçambique förbereder sig en familjefar för en jakttur. Det alla i slutändan kommer att ha gemensamt är noshörningshorn.
 
Lutteman väver skickligt ihop de olika personernas berättelser. På ett trovärdigt språk och med en gedigen research, så tecknar han en bild av  den svarta handeln med utrotningshotade arter. En riktig bladvändare - en klyscha, jag vet, men icke desto mindre sann. En actionthriller med ett budskap, som sagt - inte så vanligt måste jag säga, men en glad överraskning.
 
Den enda fråga jag ställer mig är denna; varför har jag inte tidigare läst något av Markus Lutteman? Jag gillar honom skarpt! 
Till top