Fångad av språket
Ibland liksom fångas man totalt av en bok, eftersom "personkemin" stämmer så fullständigt - visserligen är det väl också så att vissa böcker passar bättre in i vissa perooder i livet än andra, men när allt faller på plats s a s så blir man uppslukad, fångad av boken. Man vill börja om genast när man har läst ut boken. Det är inte ofta det händer, för mig tror jag det bara har hänt några få gånger. En av dessa böcker är John Steinbecks Öster om Eden.
må
Redan från första meningen fångades jag av det måleriskt vackra språket som levandegör både personer och miljö. Jag hade aldrig varit med om detta förut! Liksom i trans, fångad i en annan värld fortsatte jag att läsa och när jag läst ut den, började jag genast om. Sedan har jag återkommit till boken flera gånger under årens lopp.
Ytligt sett handlar det om två familjer, Hamiltons och Trask, samt de personer som påverkar deras liv i viss mån. Spindeln i nätet är den vackra men sociopatiska Cathy, som manipulerar sin omgivning och inte drar sig för något för att få sin vilja fram. Djupare sett handlar det om människans mörkaste sidor; vem är ond och god? bär vi inte alla skuld eftersom möjligheten att göra ont finns i oss alla, eller? Vi är alla människor, men kan det i det djupaste mörker finnas hopp, finnas godhet?
Jag har läst andra böcker av John Steinbeck, men Öster om Eden är min favorit.