Kristen litteratur
Jag fick en fråga här om dagen, om varför jag inte recenserar kristen litteratur på min blogg? Det korta och enkla - om än lite missvisande svaret - är: det finns inga bra kristna romaner. Fast det är ju inte hela sanningen, eller....sanningen är mer komplex än så. Låt mig förklara.
Jag är en troende kristen och har vuxit upp i en kristen familj. Som relativt ung började jag läsa s k kristen uppbyggelselitteratur och romaner för barn och ungdomar. Detta höll jag på med tills jag var omkring 30 år (ungdomsböckerna slutade jag ju läsa tidigare än så förstås). Jag trodde att dessa böcker skulle föra mig närmare Gud, in i en djupare gemenskap med Honom - men det hände inte. Jag insåg tills slut att genom att läsa Guds Ord, dvs Bibeln och genom bön, så växte gemenskapen med Herren starkare. Visst,jag har läst någon kristen roman även efter det, men det jag har emot dessa är att de är så sockersötsliskiga. Bara man tror så ordnar sig allt, bara man har Jesus i sitt hjärta så når man framgång. Så är det ju inte alls. En kristens liv är inte lättare än någon annans.
Jag tycker alltså inte att det finns vettig och trovärdig kristen litteratur. I alla fall har jag inte stött på något sådant. däremot så har det hänt att jag, när jag läst "vanlig" litteratur, att jag har fått andlig insikt, att Gud har talat genom det jag läst, eller att det har funnits en fläkt av Hans närhet. Konstigt egentligen, vet inte varför det är så.
Med detta sagt, så vill jag bara påpeka att jag inte menar att all kristen litteratur är dålig, det finns mycket bra böcker, men de hade inte det jag sökte. Bibeln är den bästa andliga födan, man är mätt längre på Ordet än på annan kristen litteratur, som kan jämföras med snabbmat.